Rambobanan

 
Här om dagen besökte vi Rambobanan för andra gången, vilket är en bana fylld utav utmaningar för dig och din hund! Sträckan innehåller allt från balansgång, till hopp från hög höjd och gång på spännande underlag så som plåt, bildäck och en vinglig bro. Det är Susanne på Rackarungarnas hundskola som äger stället och jag är helt såld på idén att utmana sig själv och sin hund på det här sättet - på promenaden eller ett ställe som detta! Svea, som alltid varit en försiktig liten hund, har kommit långt och idag tar hon sig an utmaningar på ett sätt hon aldrig tidigare gjort - som att hoppa ned i min famn från höga höjder eller att balansera på ostabila underlag. Hon ser ut att älska det och matte-hjärtat värmer förstås gott av att se hur tillitsövningar likt dessa kan göra skillnad. Älskade lilla hund, ibland måste en få skryta lite. Det här är ett sådant tillfälle. 



En försmak av sommaren

 
"Den bästa tiden är nu" är något jag redan sagt ett par gånger, men detta. Detta! Solen värmer, blommorna blommar, våra kompisar har blivit föräldrar till en liten Levi och jag kan inte sluta le! De senaste kvällarna har vi stannat ute länge, Svea och jag. Som en bör, då det är för varmt för vantar och då solen lyser starkt till klockan är sent. Vi tar cykeln ned till älven, bara för att hon älskar det, och övar på apport om och om och om igen bara för att det glädjer mig att se någon så lycklig. Vi sätter oss i gräset och tänker att här stannar vi nog ett bra tag till.
 
 
Och så har agilitysäsongen börjat, hurra! Tre gånger har vi hunnit träna sedan Svea fick göra premiär för sisådär en vecka sedan och jag tror inte att jag tar händelserna i förväg då jag säger att det känns som att vi hittat vår grej! Tävlingsplaner? Tveksamt. Att agilityn just nu endast känns som en rolig träningsform och som en variation till promenaderna hindrar oss inte från att vilja få rätt grunder från början. För visst är det så det finns massor att öva på, och roligt är väl det. För egen del måste jag bli bättre på att läsa av henne för att se när fokusen börjar försvinna och då ta en paus, hon orkar inte särskilt länge och det kan nog bero på allt nytt. Senast vi tränade hoppade hon upp på tunneln istället för att springa genom den! Kan det vara så att vi tränat för mycket dogparkour på senaste tiden, haha?



Yabbadabbadooo!

Ut gick vi med siktet inställt på att knäppa ett gäng stiliga bilder på en stilig, nyfriserad Svea, men hem kom vi med en hel hög knäppa apport-foton istället. Betydligt skojigare om ni frågar henne! Jag börjar undra om det verkligen "bara" var tio centimeter päls som rök eller om det var något mer som hände där hos frissan. För visst påminner hon om den lilla valp hon var i somras, och jag tror minsann att hon också känner sig som en igen!