Förskollärarexamen i sikte

 
Tiden passerar i en väldigt fart. Dagar blir till veckor och uppdateringen här sker lika sporadiskt som den gjort på senare tid. Det är nu oktober och jag njuter av långa skogspromenader varenda dag. Omkring mig dansar gula höstlöv i vinden och luften känns frisk. Examensarbetet har satt igång och tillsammans med en klasskompis ska jag studera hur pedagoger kan arbeta med inkluderande utomhuspedagogik i förskolan. Det känns spännande och överväldigande på samma gång. Det är ett område jag brinner för, samtidigt som det är utbildningens absolut största uppgift och gång på gång blir en påmind om att det är viktigt att ta till vara på dessa nio veckor. Det går fort, säger de.
 
Mitt i allt kan jag inte hejda tankarna att sväva iväg mot tapeter, bänkskivor och grovplanering av tomten. Då vi talar om förskollärarexamen, att börja jobba och bygga hus känns det nästan som att jag pratar om ett annat liv. Som student kände jag till en början att livet skulle stå på paus. Mycket av det jag ville göra skulle få vänta några år. Men nu, då jag tänker tillbaka på hur det faktiskt blev, så känns det tvärt om som att vi gjort saker vi annars kanske gått miste om. Då tänker jag framförallt på Svea. Hon som tagit våra hjärtan med storm och den jag fått förmånen att vara hemma med så mycket under dessa år... Nu känner jag att jag nästan blir sentimental. Vi har ju haft det så väldigt bra! Men snart väntar nya äventyr, och något säger mig att det kommer att bli bra det med. 



Kommentarer

Så fint Natalie! ☺


Kom ihåg






Trackback