Glimtar från påskhelgen

Helgen började med en solig skidtur tillsammans med Tomas mamma, Eva. 
 
 Dagen därpå åkte vi vidare till Glommersträsk, där vi grillade smörgåsar över öppen eld.
 
Avslutade sedan helgen med grillning hemma. Solen sken och gräset hade tinat fram! 
 
 
Fyra dagars helg, det kan vi vänja oss vid!
Vår påsk var så himla mysig och som ni kan se hann vi med både det ena och andra. Helgen började som sagt med en skidtur, något som verkligen gav mig mersmak (och träningsvärk)! Kanske var det en blandning av miljön, en toklycklig hund, och sällskapet förstås, som fick mig att känna en helt annan känsla än under gympalektionerna under gymnasietiden. Från och med nu ska mina skidor användas mer flitigt, det är ett som är säkert!
 
Då helgen var slut var hela jag fylld utav vårkänslor. Det som till en början inte såg ut att bli något bra väder, visade sig bli sin raka motsats. Underbart! Kan ni gissa vem som somnade med en viftande svans natten mot den nya veckan? Hon börjar på S. 



Se upp i backen!

 
Det är vår i luften. Snön droppar från hustaken och solen värmer gott. Jag har sagt det många gånger förut, men jag älskar verkligen mars månad. Det spelar ingen roll att den tunna jackan snart får bytas ut mot vinterjackan igen då snön åter faller i det veliga vårvädret. Jag njuter ändå. Njuter av att vara utomhus, höra fågelsång och känna asfalt under fötterna. Den här helgen har vi varit i Glommersträsk, Tomas hemby. En dag grillades det mackor över öppen eld och åktes madrass, i ren sportlovs-anda. Hur härligt som helst! Och jag som tycker att vi blivit riktiga friluftsmänniskor, blev åter påmind om att det inte är något jämförelsevis med vad den här släkten är. Jag fick mig ett gott skratt då Svea, med störta tveksahet, närmade sig snösoffan och renskinnet. "Är det ett djur? Det måste det väl vara? Det luktar åtminstone som ett...". Knasiga hund! Och så gott vi sov sen! Men det behöver jag nog inte ens förklara. 



Idag är ingen vanlig dag

 
...för det är Sveas födelsedag, hurra hurra hurra! Det firas med ett riktigt smaskigt tuggben inslaget i flera lager omslagspapper - en succé! Därefter har vi spenderat timmar i skogen där hon dessutom lyckats norpa åt sig både hästskit och en hamburgare, så bättre kunde det ju knappast bli. Nåväl, åtminstone om ni frågar en utav oss. 
 
Det är inte riktigt klokt vad fort det gått! Två år. Det låter så mycket. Under det senaste året har vi har provat på agility, vandrat i Ammarnäs, gått en kurs i rallylydnad och förstås varit på massvis med utflykter. Hon har blivit så förståndig och visar att hon förstår mycket av det vi säger. Att Svea varit ordentligt sjuk under en längre tid, i och med sin skendräktighet, är något jag knappt tänker på nu. I stället tänker jag tillbaka på allt roligt vi gjort och ser nu framemot ännu ett underbart år tillsammans! Jag är så stolt över att vara hennes matte.