Viterskalsstugan tur och retur

Då jag skulle redigera dessa bilder visste jag inte alls var jag skulle börja. Från början? Eller kanske mitt i? Det hela kändes nästan överväldigande. Så många känslor och upplevelser fångade i alla dessa foton. Den här vandringsresan har vi sett framemot så länge. Dels på grund av att det var vår enda gemensamma semester denna sommar, men också för att vandra är något alldeles speciellt för mig. Något jag inte kan beskriva med ord. Men känslan, den är magisk. Så, låt oss börja vid kundsledens början. Solen sken efter en åskskur och vi skulle snart komma upp till kalfället. Med bergstoppar så långt ögat kunde nå och till en natur som exploderade av grönska. Så vackert att det kändes som en dröm. 
 
 
 
Vår plan för dagen var att ta oss till Viterskalet, en stäcka på 11 kilometer. 
 
 
 
Efter vägen stannade vi och pratade med flera andra vandrare. En efter en uttryckte sin förundran för hur Sveas lilla kropp kunde orka så långt. Men Svea, hon har nog bättre ork än vad både husse och matte har tillsammans. 
 
 
Då vi tillsist kom fram till Viterkalsstugan hade det gått fem timmar sedan vi startade, och jag var övertygad om att jag skulle somna direkt. Men i stället låg jag vaken länge, länge. Jag tänkte på vår förlovning som just ägt rum. På allt vi upplevt under dagen och på hur vi skulle göra morgonen därpå. Utanför tältduken porlade bäcken och gräset prasslade av något djur. Hörde du? Frågade jag Tomas. Men han sov och snart somnade även jag, i samma sovsäck som vår fyrbenta stjärna. 
 
 
På morgonen vaknade jag väldigt tidigt. Jag såg solen stiga över en bergstopp och väckte sedan Tomas med nyponsoppa som jag kokat i spritköket. Vi bestämde oss för att gå mot bilen i stället för att fortsätta längre in i bergen. Det skulle bli åskoväder och vi kände oss redan väldigt nöjda. 
 
 
 
Runt om oss hopade sig molnen och vi sa hejdå till viterskalet med raska steg. Ett par kilometer kvar till bilen öppnade sig himlen och åskan mullrade så att det dånade... Men vilka underbara dagar vi haft, Tomas, Svea och jag. Vi längtar redan till nästa gång! 



Kommentarer

Så vackra bilder! 💗

» Pappa

Otroligt fint Natalie! :)

Vad mysigt och fint det ser ut! Superhärliga bilder och jättesöt hund :D


Kom ihåg






Trackback