En första känsla av vår

Idag värmer den skinande februarisolen och fåglarna kvittrar. Plötsligt finns det tusen saker jag vill göra nu, nu, nu! Jag vill åka bort från stan. Jag vill fota utomhus. Jag vill fota inomhus. Jag vill sola i en snöhög. Jag vill åka skidor. Jag vill bara vara. Jag vill, jag vill, jag vill...
 
 
Men så plötsligt blir allt det roliga till en stress. Onödigt, jag vet! Så idag tog vi vårt pick och pack till mitt omtalade hemställe för att ta till vara på årets kanske första varma solstrålar. Och stressen, den är som bortblåst. Soliga dagar kommer det ju blir fler utav, än är det ju bara februari!



Semlor och att göra någon glad

 
Då ett ordentligt snöoväder bestämmer sig för att dra in över stan och stanna hela helgen lång passar det bra att pyssla på inomhus istället. Ni vet, tända lite ljus, bocka av måsten från att-göra-listan som till exempel skolarbeten och att hänga upp den där hatthyllan som legat orörd allt för länge. En sådan helg passar det också bra att slå på stort genom att inviga en otroligt uppskattad julklapp, nämligen en köksassistent! Svea iakttog den främmande mackapären med skräckblandad förtjusning. Det lät ungefär såhär "morr, morr, atjo, atjo, prosit"... Ibland är det svårt att hålla sig för skratt åt hennes tokigheter! Ni som har hund, hur länge var dem i "spökåldern"? Nåväl... Bakandet!
 
 
Semmelbullar var vad det fick det bli, något som blivit lite utav en tradition de senaste åren! Farligt att ha hemma i frysen dock. Mmm... Brickan är förresten ännu en uppskattad julklapp! 
 
Då vi en stund senare trotsar ovädret får vi syn på en den man som var dag sitter utanför matvaruaffären. Blicken är tom och framför honom står en pappersmugg med ett par ynka kronor i. Plötsligt skäms jag över hur jag nyss beklagat mig över att frysa då jag faktiskt själv valt att inte klä mig varmare. Vi bestämmer oss för att köpa honom någonting varmt att dricka - te får det bli. Det är inte mycket alls, men kanske tändes ett hopp i mannen - en känsla av att någon faktiskt ser.