På jakt efter kantareller

Den här helgen har vi haft sällskap av pappas hund, Elvira.
En dag besökte vi skogen i hopp om att hitta kantareller...
 
Något som kan bli ganska tröttsamt...
 
...då det enda vi lyckades finna var dessa.
Men några kantareller kunde vi inte se skymten av. 
 
Tur att vi hade med oss matsäck!
 
Tillslut gav vi upp. Mörkret var ett faktum och Ica blev vår räddning. Morgonen därpå tillagade vi kantarelltoast på muurikkan i stugan. Det var grejer det! 
 
 
Hösten är här. Åtminstone som det känns. Den kom över en natt och fick oss att byta shortsen mot långbyxor och linnet mot tjocktröja. Strandhäng känns plötsligt avlägset, trots att det var precis vad vi ägnade tiden åt för bara några dagar sedan. Vardagen väntar runt hörnet och skolarbetet har jag påbörjat så smått för att ta igen det jag missar då vi vandrar. Höst och vardag som sagt. Tiden går så fort att jag har svårt att hinna med!



Kommentarer

Hej Natalie!
Så himla fina kommentarer du lämnat hos mig, blev så jädra glad ska du veta!
Har själv följt din blogg sedan gymnasiet (men varit på tok för dålig på att skriva en rad !!). Hoppas allt är bra med dig, det ser så härligt ut med era utflykter med Svea !
Kraaam på dig!

Men huuur söta vovvar ♡♡ Tack för kommentaren :) ♡

Men hjärtissaar så söta :)
Kram Hanna!

» Meg

Trist att er kantarellskörd inte levde upp till förväntningarna, men det lät ju bra mysigt ändå:)


Kom ihåg






Trackback