Om nybyggnadskartan och tapetfunderingar

I måndags kom en väldigt efterlängtad post. Nybyggnadskartan! Det innebär att vi äntligen kan träffa säljaren för att göra klart inför bygglovsansökan. Plötsligt är det många beslut som ska tas. Bland annat huset och garagets placering i förhållande till varandra och solen. Det är något vi tidigare varit lite osäkra på, men efter att ha åkt förbi tomten olika tider på dygnet känner vi oss säkra på vad vi vill. Förhoppningsvis ska det gå vägen, med tanke på de regler som finns om hur nära en får bygga tomtgränsen. Vi håller tummarna! Inför mötet har vi dessutom fått hem en huvudritningsbeställning där vi ska fastställa hela husets utsida, planlösning och några andra mer omfattande saker som rör husets insida. Spännande! Tur är att vi har haft en hel sommar på oss fundera. Att välja spröjs, liggande panel och rött tak har däremot varit relativt lätta beslut. Det är något vi båda velat ha från första början. 
 
Här hemma jobbar vi på bäst vi bara kan. Vi rensar förråd, säljer prylar vi inte använder, skissar på tomten och drömmer om inredning. Det spelar liksom ingen roll att det är flera månader bort. Det går bara inte att låta bli.
 
 
Smålandsvillan erbjuder ett målningsförberett alternativ som innebär att kunden själv lägger golv, tapetserar och sätter lister. Bra tycker vi, då kan vi välja fritt vad vi vill ha. Under sommaren har vi därför bläddrat mellan tapetprover och provgått golv. Tapeten från Sandberg Wallpaper och golvet från Berry Alloc lutad furu är två starka kandidater. Golvet är ett riktigt fint och slittåliga golv som ska klara av spill, smutsiga hundtassar och grejer som ramlar i backen. Tapeten skiftar i grönt och grått, och är alldeles ljuvlig. Den vill vi ha i sovrummet, medan resterande rum ska målas med en miljövänlig färg som jag ska berätta mer om en annan gång. Fram till dess hoppas vi att bygglovet ska beviljas fortast möjligt så att vi får sätta igång med arbetet på tomten. Den som väntar på något gott..!



Då hösten gör sig påmind

 
 
Den kom över en natt. Hösten menar jag. Med regn och kyliga vindar. Till och med mörkret känns desto mer påtagligt än för bara någon vecka sedan. Det är ganska lustigt egentligen, med tanke på att augusti var fjolårets varmaste månad. Den tid då vi badade och solade som mest. Men visst är det så att var årstid är härlig på sitt sätt. Något jag absolut älskar, och längtat efter, är att tända en brasa på stranden som vi gjorde här om dagen. Med oss hade vi varm choklad och varmkorv med bröd. Krångligare än så behöver det faktiskt inte vara för en riktig härlig och lyckad utedag. 



Viterskalsstugan tur och retur

Då jag skulle redigera dessa bilder visste jag inte alls var jag skulle börja. Från början? Eller kanske mitt i? Det hela kändes nästan överväldigande. Så många känslor och upplevelser fångade i alla dessa foton. Den här vandringsresan har vi sett framemot så länge. Dels på grund av att det var vår enda gemensamma semester denna sommar, men också för att vandra är något alldeles speciellt för mig. Något jag inte kan beskriva med ord. Men känslan, den är magisk. Så, låt oss börja vid kundsledens början. Solen sken efter en åskskur och vi skulle snart komma upp till kalfället. Med bergstoppar så långt ögat kunde nå och till en natur som exploderade av grönska. Så vackert att det kändes som en dröm. 
 
 
 
Vår plan för dagen var att ta oss till Viterskalet, en stäcka på 11 kilometer. 
 
 
 
Efter vägen stannade vi och pratade med flera andra vandrare. En efter en uttryckte sin förundran för hur Sveas lilla kropp kunde orka så långt. Men Svea, hon har nog bättre ork än vad både husse och matte har tillsammans. 
 
 
Då vi tillsist kom fram till Viterkalsstugan hade det gått fem timmar sedan vi startade, och jag var övertygad om att jag skulle somna direkt. Men i stället låg jag vaken länge, länge. Jag tänkte på vår förlovning som just ägt rum. På allt vi upplevt under dagen och på hur vi skulle göra morgonen därpå. Utanför tältduken porlade bäcken och gräset prasslade av något djur. Hörde du? Frågade jag Tomas. Men han sov och snart somnade även jag, i samma sovsäck som vår fyrbenta stjärna. 
 
 
På morgonen vaknade jag väldigt tidigt. Jag såg solen stiga över en bergstopp och väckte sedan Tomas med nyponsoppa som jag kokat i spritköket. Vi bestämde oss för att gå mot bilen i stället för att fortsätta längre in i bergen. Det skulle bli åskoväder och vi kände oss redan väldigt nöjda. 
 
 
 
Runt om oss hopade sig molnen och vi sa hejdå till viterskalet med raska steg. Ett par kilometer kvar till bilen öppnade sig himlen och åskan mullrade så att det dånade... Men vilka underbara dagar vi haft, Tomas, Svea och jag. Vi längtar redan till nästa gång!