I ett studentrum inte långt från universitetet bor jag. Redan möblerat, men utan varken dusch och kokvrå. Duschen delar jag tillsammans med fem andra okända studenter där främmande hår ligger på golvet. Köket delas förstås också. Där bacillskräcken sätter fart. Nyss hittade jag en kökskniv bland kruttorra blommväxter på fönsterbrädan. Jag trivs inte så bra. Ändå har jag kallat det "hem".
Skolan däremot och alla de jag hunnit prata med är så trevliga det bara går att vara! Nollningen är också igång med pinsamheter på stan och festligheter igår, klädda i nerklottrade tshirtar.

Ni kan ha lite koll på mig under de två kommande veckorna:

Bowling ikväll! Många hejdå. Jobbiga hejdå. "Hejdå vi ses snart" i och för sig men ändå. På måndag börjar inte bara skolan, jag flyttar också hemmifrån. Med en skräckblandad förtjusning är det dags börja förstå att det faktiskt är på riktigt nu. Att rummet jag haft sedan den tid jag hade håret i pippilotter och just lärt mig gå snart inte längre är mitt på samma sätt längre känns bara så.. konstigt. Trots allt ser jag framemot allt. Det är dags för något nytt nu.

Det bästa som finns är helgerna och att ligga sked tillsammans med Tomas om nätterna. Att mysa är vi bra på. Vi lyxade till kvällen med mängder av alla olika sorters frukt som vi doppade i smält, mörk choklad. Pannkaksfrukost idag. Helgerna är för korta och det känns bara så dumt att han jobbar alldeles för långt bort. Mitt hjärta gör ondare och ondare för varje hejdå.

Stegade in på Topshop och köpte den perfekta lilla väskan helgen vi var i Stockholm!

---

Något jag ännu inte berättat för er är att jag är antagen till mitt förstaval och ska om två veckor börja en 3,5 års lång utbildning i Umeå, för att tillslut bli Socionom! Det och allt som hör dit till var och är anledningen till att jag längtade till det nya året.  Jag har mycket att se framemot!

Paris, Paris, Paris.. Nu tusan börjar det vara på tiden att berätta va! I slutet av november åkte jag och Lisa dit en helg till vår aupair jobbande Emelie.


Synen av eiffeltornet från en vagn i ett parisehjul. Föreställ er känslan att stå där!


Flygresan med mellanlandningar och flygbyten gick förvånandsvärt bra trots att jag drog upp benen av rädsla i det första lilla, knakiga planet. Men på hemresan minns jag hur jag vaknar, allt är vitt utanför, planet skakar och säkerhetsbältet måste vara på.

Under bussresan från flygplatsen i Paris blev varenda människa i varenda personbil utstirrade av oss. Vi var så nyfikna på allt! Vi hade bestämt träff med Emelie vid operan. Bara det låter ju coolt!


En del av staden, också tagen ur vagnen i pariserhjulet. Får ni chansen så ta den! Utsikten är svårslagen.


Nästa morgon vaknade vi upp bakom den smala lila dörren på hotellet Baby som stod textat med neonrosa skyllt utanför. Hotellet låg på någon slags bakgata men nära till det mesta. Det hade blivit fredag, vår första heldag i Paris.

En helg i staden och vi fick vara med om och se saker som de flesta andra inte skulle få. Vi har fått se getton där jag inte skulle välja att gå själv i första taget. Uteliggare med tomma ögon som huttrar under smutsiga sovsäckar, varje gång hugger det i hjärtat att gå förbi. Men också snygga människor, killar i mörklockigt hår och markanta ansikten. Hiphoppare. Märkesbutikerna efter Chanselise. Utelivet. Skolan där barn från väldigt tidig ålder leker på en asfalterad inhängnad där höga staket och grindar omsluter dem. Vi fick följa med hem till familjen Emelie jobbar. Familjen är ursprungligen svensk men pratar med en elegant brytning och där satt vi uppkrupna i soffan samtidigt som vi både fick se dans och höra elgitarr spel av barnen. De båda var så duktiga! Att få se detta var faktiskt ett av det bästa på hela resan.
Varje dag, flera gånger om, åkte vi metro. Varken turistanpassat eller det minsta anpassat om du av någon anledning inte kan gå i trappor. Här fanns ingen hiss. Här fick vi se scener som såg ut att vara tagna ur en step up film. Vi stod som packade sillar i metrovagnarna och ganska ofta klev någon på med ett instrument för att försöka skrapa ihop en slant. Men en gång fick vi vara med om något fett. På tal om Step up filmerna, om någon sett dom. Vi satt just vid ingången. Ja, vi fick faktiskt sitta ner. Två mörka killar steg på med sin högtalare fastspänd på en rullvagn. Instrumental hip hop musik började strömma ut genom högtalaren och ena killen började sjunga, rappa, något som lät sjukt bra. Den andra tog tag i två stänger i metrovagnen och gjorde lätt en bakotvolt brevid mannen med kostym och stenansikte. Vid den tiden var mitt leende större än Julia Roberts och hakan låg i knäet på mig. Mitt framför era ögon. Tänk er. Killarna hängde ut ur vagnen och sjöng för oss då vi klev av. Synd att jag inte kan ett ord franska.
Emelie hon är duktig på språket. Hela tiden tjuvlyssnade hon på folk som inte kunde tro att vi förstod vad de sa och avslöjade de senare till oss.


Triumfbågen är större än vad man kan tro. De små svarta sträcken högst upp är människor!


Emelie i ballerinas. I november. Ganska coolt.


Emelie som gör sig snygg för en partynatt.

Jag insåg fort att det skulle bli svårt att sammanfatta den där helgen, då man själv hade svårt att hänga med. Jag har nog aldrig känt mig så sliten som då. Sömnen var inget att tala om, än mindre matvanorna. Tiden var ju knapp!


Duvorna fanns precis, precis överallt.


En gigantisk galleria dit jag skulle tro att "vanliga" parisbor går, värt!


En utekväll på en hårdrocksbar där jag inte passade in i min rosa klänning.


Helvetestrapporna till och från metron.

Att resa på egen hand är lärorikt. Plötsligt blir man tvungen att ta tag i saker på egen hand, lita på sig själv och bevisa att man klarar av det. Den här resan har för mig satt relationer på prov, ännu en gång insett hur bra jag har det hemma hos mig och kanske har resan även hjälpt mig en bit i rätt riktning. Vi sa att nu plötsligt kan vi göra allt.

Hade ni ett bra nyårsfirande i natt? Det hade jag! Jag vågar till och med lova att den var den bästa någonsin.



Kvällen var ung. Varmt välkomna blev vi av Amanda, och skåningarna Emil och Johan, med en fördrink och tilltugg. Amandas hus, inte stuga som vi först trodde att vi skulle till, var gammeldagsmysigt. Det var lite roligt det där, av någon anledning var vi bombsäkra på att vi var på väg till en stuga, diskuterandes om det fanns rinnande vatten, utedass kanske, kanske inte heller någon el. Snabbt kunde vi konstatera att jo nog fanns det el nog och oj kunde verkligen det där stora huset vara hennes stuga.
Lisa hon spreyade glitter i folks hår och skägg. Vi hade en toppenkväll framför oss!



De hade dukat upp långbord med värmeljus och stjärnglitter låg utspritt överallt. Stjärnglittret som senare skulle sitta fastklistrade i pannor och på kinder. Till varmrätt bjöds grillspätt! Glass till efterrätt. Om det var någon som drägglade var det då jag.



Fördrinkar och förrätt, varmrätt och efterrätt, efteråt lekte vi lekar. Det dröjde inte länge innan pappduken var sönderriven då vi i en lek skrev frågor, eller påståenden vi skulle ge till den person vi ansåg passade bäst. Roligt hade då jag! Och hela tiden kände jag ett väldigt kärleksrus i kroppen.




Tolvslag och nyårskyssen av min stiliga Tomas klädd i fluga. Vi hade övat hela dagen och den blev helt perfekt. Fler pussar under en färgsprakande himmel.

Amanda fick sovfrämmande då vi nästan alla tretton stannade över natten. Efter frukost, fortsatt lek och sönderrivande av bordsduken i ett kaosartat kök sedan natten, hamnade vi på kungsgrillen i våra onepiece.

2011 har varit underbart på många sätt och vis. Endast ett par timmar kvar innan vi välkomnar det nya året, och jag är mer taggad än någonsin. Jag är ganska säker på att jag äntligen får min nyårskyss i år! Annars ligger Tomas risigt till!

Gott nytt år kära ni!

Hoppas att ni har haft en mysig jul tillsammans med alla de personer som står er nära, precis som det ska vara ♥ God jul!

Julia och jag har tjejat oss med ansiktsmasker, gurkor för ögonen, fotbad och satt lack på tår och händer. Ni vet sån där tid med systern som jag tjatar om som är så viktig för mig.
Själv har jag just börjat använda mig av Pro Actives produkter, där också ansiktsmasken. Summan på produkterna kanske är med och påverkar känslan av lyx, men något resultat har jag ännu inget att presentera. Jag återkommer med det.

Jag har inga bilder alls att skryta med men jag har hur som helst haft en mysig helg i huvudstaden! Vi bodde flott vid humlegården och gömde oss för regnet under paraplyer där vi hand i hand gick utefter Drottninggatan eller, för att inte glömma, pussandes i gamla stans smala gränder. Hemma till slask och rusk, ändå är borta bra men hemma bäst.

Jag kan inte fatta det. Att julen snart är här. Lussekatter bakas, mer pepparkaksdeg än man egentligen borde stoppa i sig äts. Det är ju faktiskt bara en gång om året man får chansen att äta sig illamående på det. Snön har lagt sig utanför och till helgen åker Tomas, jag, Lisa och Mike till Stockholm för julmys! Min bästa vän och våra pojkvänner som är kusiner. Tiden före jul, den med tända ljus, hemlighetsfulla köp, julklappar och lucia tycker jag om. Men i år längtar jag för första gången till tiden efter nyår. Varför berättar jag sen!